Sorry för att jag ej uppdaterat bloggen på evigheter... XD Men jag är som sagt skit kass på att hålla saker igång pga av min diagnos ADD och Autism svårt att hålla igång saker :p 

Men ska försöka återkomma tllbaka igen och uppdatera mer om mig och diagnosenra och min vardag.. :D 

Ge gärna tips om hur man får mer folk som tittar för vill att mitt liv med ADD och Autism kommer ut till världen så alla kan ta erfarenhet av den.. 

KRAM

Jag är så ensam, jag har inga *vänner*, jag har ingen som bryr sig om mig? 

Har upptäckt att många faktiskt känner en enorm ensamhet, känner att man inte passar in, käner att man är övergiven. Gäller inte bara oss med ADHD/ADD. 
Men har förstått att det är vanlig "deffekt" hos oss.

Då frågar jag... VARFÖR? 
Nu till mina egna erfarenheter..
Jag har valt min ensamhet, självvalt den. Låter märkligt kanske, men det är logiskt.

Jag har alltid haft massor av "vänner" runt mig, massor av människor i mitt liv.

Har alltid varit go och glad och bjudit på mig själv, men har också strulat till det och ställt med oreda och kaos.
Jag har levt med massor av ångest och i det ställt till ännu mera. Många många gånger har människor runt mig blivit ledsna arga och besvikna, på MITT BETEENDE.   

NU till saken..... VADÅ MITT BETEENDE??
 

Vem avgör att just MITT beteende är det felaktiga? Vart tog DITT ansvar i det här vägen då? DU blir besviken för att det INTE blev som DU tänkt, och då belastar DU mig.

För att kunna göra "fel" måste man ju minst vara två om det, eller?
Vi BÅDA har ju ansvar för våra egna handlingar, och blir du då besviken pga av att JAG inte gjorde rätt, ja då måste DU ändå se att du också har ett ansvar.
Tyvärr är det så lätt att, ta på sig ALLA fel som sker runt en själv, man får en självbild som är långt nere i botten. 

Sedan finns det allt för många människor som, faktiskt är snabba att skylla ifrån sig.

Många föreslår medicin till mig pga MITT BETEENDE.
Men varför ska jag gå efter vad dom vill? Vill dom att jag ska vara det dom vill att jag ska vara? 
Kan dom inte älska än som man är? 

Tänkte mer än en gång, hjälper inte det inte att få människor att förstå att jag är jag så tar jag bort mig själv.
Var så ledsen över hur mitt liv ser ut.

Jag ville inte såra och köra över människor mera. Det vill jag givetvis inte nu heller, men jag blev mer och mer ensam, jag låste in mig och tog helt avstånd från alla.
En av mina närmaste sa... DU ställer ALLTID till problem så fort DU är inblandad. 
Gissa om det tog just DÅ.
Men nu är det just så såhär........

JAG VET ATT JAG ÄR BRA, jag vet att jag gör bra saker, inte bara dåliga saker.
När jag har positiva människor runt mig som faktiskt säger NEJ, det stärker mig mycket. Jag tar inte illa upp när någon säger nej. 
Men visst finns det massor som jag gjort som jag tagit egna beslut om och, som faktiskt sårat människor.

Ensamheten är inte farlig, man måste lära känna sig själv och det gör man bäst i ensamheten. Man kommer också på att man omger sig till slut med människor som verkligen bara tar dig för den du är. 
Behöver man massor av umgänge, så betyder det oftast att man rymmer från sig själv. Man klarar itne av att, sitta ensam.

Såhär brikar jag tänka. och sedan har jag lärt mig en viktig sak till....   

BEHANDLA ANDRA SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD.... 

Lovar att det underlättar... Vill man umgås med människor, ja då umgås jag med dom som tycker om mig för mig. 
Och som jag skrev i ett tidigare inlägg ALLA bara tänker SIG SJÄLV, är det bara som som tänker PÅ MIG.  

Fråga dig själv, varför behöver jag en massa människor runt mig? Varför känner jag mig så ensam? 
Ingen behöver vara ensam om man inte vill, men det handlar om sin egen inställning som i allt annat. 
Ibland behöver man bjuda lite på sig själv, vara ödmjuk och visa respekt och hänsyn till sin omgivning. 
Återigen behandla andra som dom vill bli behandlade.

 Sitter här nu i min säng hemma hos pojkvännen å gråter en skvätt å tänker på dig ännu en gång!

Jag sitter här å tänker på dig ännu en gång. Jag vill inte minnas, jag vill glömma dig. Jag kan inte glömma dig, du satte djupa spår i mitt hjärta när du försvann.
När jag träffade dig den dagen så var du som ett ljus i mitt dystra liv och gav mig både glädje å sorg. Du fanns där när jag behövde dig i både vått å torrt. Jag förstod inte vad som höll på å hända innan allting var försent å du försvann ur mitt liv. Jag sökte varken hjälp eller stöd. Jag tog den svåra vägen och log och lät dagarna glida förbi. Även fast ingen märker det så tänker jag ännu än idag på dig.

Vill glömma å låta dig gå och ta farväl å låta våra minnen förbli minnen

Hejsan bloggare! 

Idag hade jag tänkt skriva ner lite om mitt handikapp igen. Och denna gången ska det handla lite mer om mig och hur den påvekrar mig i vardagen..  

Har nämt lite om mitt handikapp innan i ett tidigare inlägg men den här gången ska jag gå in lite mer på.
Så jag kommer lägga in en text från en sida som det står att så är personer som har de diagnoser som jag har. 
Men det som stämmer på mig från texten kommer jag förklara i svart text så ni vet om det.   

ADHD och ADD
ADHD är en förkortning av Attention-Deficit/Hyoeractivity Disorder. 
Det betyder uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning. 
Du kan också ha ADD, som är som ADHD fast utan problem med hyperaktivitet. 

Jag hade en gång i tiden när jag var mycket yngre så hade jag ADHD, men har det inte längre. För jag har inte så stora problem med att sitta still längre.. Lite grand kanske men inte så det märks    hehe

Har du ADHD eller ADD har du svårt med att koncentrera dig. 
(I mitt fall så stämmer det lite till en viss del. Jag har svårt att konctrera mig om det är något jag inte är så intresserad av. Men om jag verkligen gillar det jag ska göra så kan jag koncentrera mig riktigt bra).

Det är jobbigt att sitta still, att göra en sak i taget och du blir lätt uttråkad. (Där stämmer det också till en liten viss del. Lätt uttråkad och ha svårt att hålla mig till en sak i taget går knappt, jag brukar ofta släppa halvfärdiga saker som t.ex storstädning av hemmet så slutar jag upp mitt i städningen å låter det vara så tills jag än dag fortsätter igen). Det beror på att vakenheten i hjärnan är lägre hos tjejer med ADHD och ADD än hos tjejer som inte har de diagnoserna. För att höja vakenheten i hjärnan vill kroppen hålla igång, därför kanske du behöver pilla med en penna, gunga på stolen eller bita dig i kinden. (Där stämmer mycket av texten på mig. Jag biter mig rätt ofta i kinden lite svagt, inte så jag får ont. Utan jag bara små nafsar lite på vänster sida av kinden. Sen så pillar jag ofta med en penna och slår den fram å tillbaka mot bordet som en gunga ni vet).  

Går du i skolan kan det vara jobbigt med långa lektioner där du behöver koncentrera dig mycket. Jobbar du kan du tycka möten eller andra stillasittande sysslor är jobbiga.

Det finns också tjejer med ADHD och ADD som istället är hypoaktiva. Att vara hypoaktiv betyder att du är underaktiv. Du kan känna dig så trött att det blir ett problem i din vardag. Det är svårt att ta tag i saker och dem gjorda. (Där har ni texten som jag nämnde ovan i svart text att jag kan ha svårt att hålla igång saker och blir istället underaktiv).  Kanske orkar du inte träffa vänner eller göra läxor.

Ett annat problem som är vanligt bland tjejer med ADHD och ADD är att man blir lätt störd. Kanske blir du överdrivet irriterad på att hör hur någon bläddrar i en bok eller skrapar med stolen i golvet- Sådant som de flesta tjejer inte skulle bry sig om blir för dig ett ett stort problem. (Där har vi ett till som stämmer in på mig. Jag kan bli väldigt lätt störd när jag t.ex läser något å någon försöker prata med mig så tappar jag bort direkt vart jag är och måste läsa om raden igen. Och eller så kan jag bli lite smått sur å svarar då med något surt svar.. Ibland kan jag behärska mig å svara lite lugnt med att jag läser).
Det kan vara svårt att sortera intryck. Ifall det är mycket ljud och rörelse blir det lätt rörigt. Det kan också kännas jobbigt att och lyssna samtidigt.
 

Många som har de här diagnoserna är överkänsliga mot ljud. Det kan vara svårt för hjärnan att sortera ut vilka ljud är viktiga, istället alla ljud lika högt. (Här så stämmer det in på mig med ljuderna. Om någon pratar med mig å jag försöker lyssna på en annan eller ser på något program på tv:n så hör jag inte tv:n utan det försvinner liksom och eller som texten förklarar det blir dubbel ljud å jag hör ingenting från varken tv:n eller personen som försöker prata med mig). 

Impulser

För att få diagnosen ADHD eller ADD räcker det inte med att du är hyper eller hypoaktiv. Man pratar också om att man måste ha impulsproblem. Om du inte kan kontrollera dina impulser riskerar du att du inte hinner tänka dig för innan du gör något. 

(Där är ett till som stämmer mycket på mig. Jag har väldigt stora problem med att kontrollera mina impulser och låter istället ilskan ta överstyr. Och det kan lede till ett helvete om man har otur).

Det kan vara allt från att över gatan utan att kolla om det kommer bilar till att missbruka droger. Eller shoppa trots att du hade planerat att spara pengar till något annat. (Där har vi ett av mina störta problem. Jag kan liksom inte hålla i pengarna ordentligt. Jag har fått godman på grund av det. Men det är mest också för att jag var lite dum också å gick på en massa skulder och visste inte hur man betalade räkningar osv.. 
Så jag fick egentlige min godman mot min vilja. Enligt lagen när man är 18 år så får man bestämma själv om man vill ha godman eller ej. Men tyvärr så fick jag inte bestämma något..   
Jag gick i gymnasiet då och var i skolan när jag fick min godman. Mina föräldrar, mina lärare å godemannen och en kvinna från LSS. (Jag hade LSS då, men har det inte längre då jag inte behöver det) Var med, och vi hade möte för att se om hon godemannen var bra osv.. Och jag fick henne och jag hade inget att säga till om.. Nu dock behöver jag henne inte direkt.. Jag är mer förståndigare och köper inga saker på avbetalningar eller sådant.. Men att handla mer än vad jag ska kanske behöver tränas upp lite mer dock då).
Många som har ADHD och ADD har svårt för att planera saker. (Där stämmer det också på mig. Jag kan verkligen inte planera något överhuvudtaget knappt. Planerar jag något så blir det ändå aldrig som man tänkt sig.. Så jag låter istället dagarna bara gå som den vill. Men visa saker kan jag planera. Beror som sagt på vad det är och så).

Men samtidigt har de väldigt jobbigt när något inte blir som de har tänkt. Kanske har du ett bristande tidsperspektiv vilket gör att du ofta kommer försent eller för tidigt till möten träffar? (Stämmer lite grand på mig.. Har inte direkt problem med att förstå tiden så, utan mer att jag inte direkt vill t.ex gå upp tidigt på morgorna för att gå till skolan, jobbet eller annat ställe där man gå upp tidigt på).. 

Det var lite om hur jag fungerar det..   

Har ni några frågor så är det bara att ställa dom, och jag ska försöka svara på dom så gott jag kan.. 

Tack för mig och på återseende

Tjenixen igen bloggare ^^

Idag tänkte jag berätta att i lördags kl 14.00 så var jag på dop. 
Min pojkväns storebrors familj skulle döpa sin son. 

Det var ett mysigt litet dop faktiskt   

Trevligt prat och god planka mat man fick också (Ni vet vad planka är va)?   

Efter dopet så åkte jag å killen vidare hemåt och tog det lugnt för vi var rätt trötta eftersom killen var hos mig i några dagar innan dopet. Och  där fick man ingen lugn å ro med att sova då jag har bygg arbetare som väsnas kl 7 på morgorna efter olyckan som hände hemma hos mig innan dec... :/ 

Just det ja ni vet inte så mycket om vad som hände.....   
Jo det är så att den 13.e  Nov på kvällen så var det en brand olycka på gatan där jag bor. 
Det var en gubbe det bran hos. Och han bodde snett under mig. 
Han brann tyvärr inne och dog..   
Ingen vet vad han dog av tyvärr.. Brand röken? Elden? Eller av något annat skäl.. 
Men det ända dom vet som orsakde branden var någon gasläcka från spisen troligen.. 

Jag och resten av hyresgästerna klarade oss.. 
Jag oroade mig inte för elden utan för mina katter. Ville bara få ut dom.. Men yttedörren var igen blockerad av en massa rök.. Jag kunde inte ta mig ut den vägen eftersom röken både var tätt och väldigt varm.. 300 till 500 grader varmt.. 

Så jag fick hålla mig inne i lägenheten tills brandmännen hade släckt elden och hämtade ut mig via balkongen som är på baksidan.. 

Jag fick bo hos min mamma under tiden dom sanerade min lägenhet.. Trotts röken så klarade min lägenhet sig bra. Så fick strax flytta in igen... 

Här kan ni få en liten länk  om branden. Det är mest bara bilder å ingen info om branden.. Men kolla gärna om ni vill.
Lägenhetsbrand 2012-11-13 | Skagerns Nyheter

OBS!!! FÖR OTÄCKA BILDER FÖR ER SOM ÄR KÄNSLIGA!!! OBS OBS!!!!

Hej alla bloggare hur är det med er? 
Med mig är det bara bra i fall någon undrar..    hehe

19.e Jan

Idag tänkte jag berätta lite kort att jag, mamma å hennes kille var och först besökte min kusin och hennes kille å deras två småbarn och fikade. Efter fikat så gick vi vidare och hälsade på min lilla syster en liten snabbis innan tåget skulle dra vidare hemåt.

Sen efter det så bärde det av hemåt. Ja just det ja vi gick förbi min fars grav också och tittade lite på den med..   

Det var allt för dagen

Tack för mig och på återseende

Jag sitter här med min laptop i soffan å spelar WoW med min pojkvän.  
Under spelets gång så pratar vi om kastriation (stavas) av lill katten om att det är bra att göra det för de mår bättre av att bli kasterade om de inte ska avlas osv...   
Å så slipper man deras marsande å kissande överallt där dom inte får göra det.

Det låter ju bra och så men skälet till att jag inte har gjort det än med henne är att jag oroar mig för beteende förändringar.. Har hört att det kan hända och eller så inte. Beror på katt till katt. 

Och så är det inte bara det utan också för att hon är en mycket liten katt för sin ålder och så är hon väldigt rädd av sig och klarar inte av nya människor och nya händelser utan att hon blir rädd och gömmer sig. 

Hon har i och för sig bilivit lite modigare nu. För nu sticker hon fram nosen vid besök. Det gjorde hon inte innan då gömde hon sig bara.. 

Men åter till kastrering. 
Vad tycker ni mina blogg vänner ska jag kastera henne och båda får det bra och stå ut med att hon kan förändras. 
Eller ska jag fortfarande stå ut med hennes gnäll och gilla hennes personlighet?

Är tacksam för svar 
MEN tänk på att det handlar inte om vad ni anser att ni tycker är bäst om ni hade henne utan hur jag kanske känner och ser på saken också   

Hårda jobbiga tankar, all livsglädje försvinner i ett nafs. Man tappar liksom all fokus på livet, man ser verkligen bara allt det jobbiga.

Alla har sina demoner som spökar och som kan göra enormt ONT, ingen förstår, ingen bryr sig, alla bara fördömer och dömer, jag kan inte bli frisk, jag kan inte ändra mitt beteende. När tankarna börjar gro i bakhuvudet och bara växer, stänger vi in oss och anklagar hela världen för att dom inte kan förstå. 

Vi börjar sakta tänka på att försvinna.

Vi förgör oss själva med dessa destruktiva tankar, vi stänger alla dörrar för en eventuellt ljusning.

Nu skriver jag bara utifrån MIG och människor med samma erfarenheter och samma tankar. 
Det fins tyvärr massor av människor som blivit svårt psykiskt sjuka av olika anledningar och tyvärr gått bort med hjälp av denna metod. Man har en självbild som är jobbig och som man sliter med. Man duger inte som man är, man tror att det ser ut så här...

Själv bilden när alla är arga, besvikna och vänder dig ryggen. Jag har varit där och vet hur det känns. Alltför många gånger, av så mycket självförakt att jag inte var värd att leva.

Sista gången jag verkligen försökte, så var det en mycket god vän som hittade mig.
Jag hade "lyckats" om inte hon dök upp i mitt liv   
Jag var så arg, besviken och frusterad över att jag inte ens kunde lyckas med den saken.

Man måste tänka om sitt tänk, absolut INTE det lättaste, får man återfall av misslyckanden och dom negativa tankarna om värdelöshet så försök tänk så här då:

Det finns faktiskt ljus i den här bäcksvarta tunneln. Det finns vänner, familj, och massa annat som verkligen håller av dig, och som verkligen älskar dig för den du är här och nu..
Det finns hjälp att få, det finns så många möjligheter. 
Vi måste bara försöka SE, vad som finns av det positiva, för det finns, JAG vet det.
Vi måste våga visa hur vi mår, måste berätta att, allt är nattsvaet, att vi inte ser någon utväg.

Tänk så här:

Vad är det västa som kan hända om du är ärlig i ditt mående?

Finns dom som hävdar att, dom som tar sitt liv har ett enormt mod för att `kunna göra det, men så är det INTE, vi som försökt VET att det är fegt. Vi ser ingen annan utväg, vi är inte öppna för att lösa det heller, vi törs inte.. Vi är livrädda för hur det ska gå om vi ber om hjälp.
Det här är nu MIN PERSONLIGA reflektion. 
Och jag skriver bara utefter mina egna erfarenheter och andras berättelser. 
Dom som har varit så desperata och varit i den situationen.....

Kan också säga att tankarna snurrar och snurrar som en torktumlare och tar aldrig ett stop, sluta tänk, börja prata.

Har man tendenser att gå ner sig, vilket många tyvärr har, är det ännu viktigare att prata, prata prata. 
Har fått veta att när man har, ADHD/ADD, så gårm an upp och ner som en jojjo, ena dagen är allt toppen, för att nästa dag är allt i botten...
Då är det ännu viktigare att prata och få hjälp.

Jag själv tyvärr sitter fortfarande i den sitsen och har inte kommit ut ur min värld och hittat det lyckliga och ljusa som jag skriver om här i mitt inlägg.
Men jag har lärt mig, att dom som älskar och accepterar mig för den jag är, ger mig mycket positiv energi, dom andra, dom som berättar hur dålig jag är/var, dom har jag tagit bort ur mitt liv. Det underlättat betydligt för en om man går igenom sina nära och kära. 
Och vilka som verkligen accepterar dig och ger dig gjälde och för dem som inte gör det.

Jag vill också passa på att rekommendera en mycket underbar sida som finns på FB som hjälper och stöttar de som har det svårt här i livet och de som har ADHD/ADD

VI SOM STÖTTAR DE SOM HAR ADHD!